busekatten.blogg.se

 

Jag har haft tid och fundera och sansa mig. Det är intressant hur man hör saker man inte vill höra och missuppfattar när man inte är i fas. Det är ju en klassiker va. Jag visste att jag skulle till smärtkliniken för att få hjälp och lindring, inte bli botad. Men jag vill ju så gärna bara bli botad. Därför hade jag väl lite svårt för att ta in och förstå innebörden i själva besöket. De ville att jag skulle fortsätta utredas av ortopeden och de sa att jag inte hade fibromyalgi. Jag vara bara en väldigt upprörd tjej, men nu är jag lugn. Jag fick antidepressiva för att kunna slappna av och inte vara så ledsen. Det är ju en bra grej va.

 

De senaste dagarna har varit väldigt bra psykiskt men väldigt dåliga fysiskt. Allt går bra när Niclas är hemma, men om jag blir lämnad med barnen så inser jag att jag inte klarar så mycket. Det är sjukt svårt att byta blöja och kläder och jag våndas inför att bara sätta mig på min rullpall eftersom jag måste skjuta ifrån med fötterna. Igår lagade jag faktiskt kvällsmat på pallen, så det går fastän det tar emot. 

 

Hoppet ligger på Akademiska i Uppsala. Jag ringde dem igår då jag väntat i två veckor på att få svar på min egenremiss. De hade tydligen lag mig i fel hög och tyvärr blivit bortglömd, vilket tydligen var ett stort misstag från deras sida. Tur att jag ringde dit helt enkelt. 

 

Det ska bli skönt när simhallarna öppnar igen. Hela min kropp känns som en överkokt spagetti. Det är sjukt svårt att träna och framförallt att hitta motivation. När man har ont och har suttit stilla så länge, då försvinner orken. Från början vad jag helt sjukt full av energi och blev extremt ledsen när jag inte klarade att göra något. Nu har liksom kroppen och huvudet vant sig och gett upp lite. Jag har sån tur som har fullt med liv och rörelse runt mig med Niclas och barnen, då blir jag tvungen att aktivera mig litegrand. Men helst hade jag stannat i sängen. 

 

Niclas blev besviken för att bloggen inte handlade mer om honom haha. Nu får han ett litet fönster här men det kommer kosta, som en typ av dyr annons i min välbesökta blogg. Niclas renoverar i köket trots att han gör allt annat. Han sliter som en varg och är sjukt nogrann. Han tycker det är tråkgit att jag lite ont, men är mest nöjd för att jag är hemma så han vet vart jag är 😝 Han är pappaledig, snickare, trädgårdsmästare och så jobbar han ca 2 timmar om dagen. Alltså en superman. (Man måste fjäska och hålla honom väldigt glad och nlöjd som ni nog förstår)

 

 

 

 

Huset ger oss båda extremt mycket glädje, tur att vi hittade det. Köket är nu färdiggipsat och i stortsett färdigspacklat. Kvar är målning, golv och köksbygget. Halva leveransen kommer om 2 dagar och då får vi se på luckorna för första gången. Tur att vårt störta intresse är hemmet, för vi spenderar minst sagt lite tid här hemma.

 

Tack för att ni svarade mig om antidepressiva. Inte bara jag som går genom skit. <3