Livet!
Mitt liv är liksom tillbaka. HEJ!
Jag mår så bra. Sådär bra som bara jag brukar göra. Jag har inte ont i vänsterfoten alls, mer än när jag går på den, då känns det som mosat och ömt kött efter ett tag. Ibland gör det ont i nerven och i hålfoten, men långt ifrån hur det var. Min högerfot gör ont, men ju mindre jag rör på den desto bättre är det. Den var inte lika illa som min nu opererade fot, den har inte gett mig så mycket vilovärk, den gör mest ont efteråt om jag råkar belastar eller röra den.
Så just nu så mår jag BRA! Jag går på kryckor. De senaste dagarna har jag tagit en runda runt mitt och grannens hus, upp på baksidan och gått bredvid skogskanten. Jag älskar doften av skog. Jag älskar känslan av att GÅ. Jag älskar att känna mig så extremt lång och när man står så ser man så mycket längre än när man sitter. Min omgivning ser annorlunda ut när man står. Jag kan ibland skymta mig i en spegel eller se hur det ser ut i vasken eller hur utsikten egentligen är genom fönstret.
Jag och barnen har varit sjuka i ca 2-3 veckor. Vi hostar, de har/haft feber och ögoninflammation. Men jag är den sista som klagar. Jag tycker såklart synd om dem men jag älskar också att vara hemma och gosa och att själv vara sjuk gör mig absolut ingenting. Sålänge jag slipper nervvärk så är jag föralltid tacksam.
Nästa fot opereras den 15e November. Jag längtar.
Jag kan fortfarande inte stå stilla på foten mer än i några sekunder innan det gör ont, men inte i närheten som det var innan. Jag hoppas att det ska bli bättre för varje dag, och i denna takten går det långsamt, men jag har inte bråttom. Jag bad inte om mycket, och just nu är jag väldigt nöjd.
"You don't live once. You live every day, you only die once" Tack för livet och tack för vägen mot smärtfrihet. Nu hoppas vi att det läker på i fortsatt takt och att ärrvävnad inte växt fast kring nerven.
Heja doktorn i Österrike, hoppas han gör ett lika bra jobb om 3 veckor.