Husvakt

Jag är husvakt medan Niclas och pojkarna är med sin familj i Tyskland på Tropical Island. Jag bestämde mig kvällen innan att jag nog gör bäst i att stanna hemma. Det hade aldrig fungerat med rullstol och krypa hit och dit bara för att vara med. Snälltåg är inte snälla mot handikappade och i mitt fall hjälper det inte bara att ha rullstol. Ja har i konstant ont, och om jag bara åker rundor i rullstolen och städar och lagar mat får jag vansinnigt ont. Det räcker med att anklarna vinklas så har jag ont. Då är det bättre att de åker själva och jag håller mig här. Men oj, vad jag hade velat följa med. Jag får mycket filmer och videos vilket jag älskar, men vad jag hade velat se mina barns lyckliga miner live. 
 
Jag längtar efter operationerna. Dekomprimering tibialnerven vid Soleal Sling, nervtunnlar under vadmusklerna. Det är bara 9 dagar kvar tills jag och mamma flyger till Dubrovnik. Min allra bästa mamma följer med mig och det ska bli fantastiskt. Jag läser så mycket. När jag läser i min Facebook-grupp fasas jag över så många som gjort denna operation jag ska göra som inte är bättre. Vissa har opererats 5-6 gånger men blir aldrig bättre. Det gör mig helt knäckt och kan förändra hela min sinnestämning. Jag försöker boosta mig på en annan hemsida, gjord från en nervläkare som jobba med just detta, och han får jättebra resultat. Jag försöker hänga mest på hans sida. 

Frågan är varför jag blev bättre efter de första operationerna. Och för att vara ärlig så vet jag inte. Ingen vet. Men kanske var det så att nerven var lite tight vid hälen och att den fick lite mer plats. Fast själva grundproblemet blev inte fixat och det är kanske därför jag är här. GUD vad jag hoppas att detta ska lyckas. Just nu tar jag mig mellan sängen och köket, jag pallar inget annat. Kanske ska jag ta och krypa ut på altanen om det är sol sedan. Mamma kommer och tar hand om mig. Har jag sagt att hon är bäst?

Jag har börjat äta antidepressiva igen. De gör mig lite snurrig och konstig, har huvudvärk och känner mig trött. Men det är bra. Då känner jag kanske inte så mycket. Ibland svävar min hjärna iväg när jag funderar på vad jag ska göra när jag blir bra. Sedan måste jag avbryta mig själv för att fösöka hålla fokus hur jag ska orka fortsätta såhär när resultatet inte ger någon förbättring. 
 
Kanske ska jag ta och duscha. Jag luktar lite funky, men det är ju inte direkt någon som här som kan lida av det. Haha. Man får se fördelar med att vara själv. 

Ta hand om er och njut av era fötter. Puss och kram