Sista inlägget för nu.
Idag är det min födelsedag. Grattis till mig. Det firar jag med att GÅ!
Vid jul grät jag. Då hade jag riktigt ont igen. Samma ont som innan operationerna. Men efter att jag tvingat mig till att göra sjukgymnastik släppte värken lite. Ett haltande varv kring huset blev efter en vecka till två varv. Sen runt två hus. Sen runt kvarteret. Sen två varv runt kvarteret. Förra veckan lämnade jag barnen på förskolan gåendes, det är ca 15 minuters promenad. Jag vilade lite på vägen hem men det gick. Läkningen går långsamt men ungefär lika snabbt som varit väntat.
Jag har fortfarande ont i nerverna och det känns som om jag har blåmärken under fötterna och anklarna svider. Men nu är det ”normalmänniskoont”. Igår gick jag och Olof på stan, jag behövde bara vila en enda gång. Det är häftigt att sätta personligt rekord varje dag. Jag är mig själv igen. Jag är glad och busig, precis som jag försökte förklara för smärtläkaren att jag är. Jag försöker njuta hela tiden. Av allt. Stor risk för att det blir jobbigt för mina närstående bara haha.
För en timme sedan städade jag, putsade fönsterna (med hjälp av en pall som avlastning) och sedan städade jag undan rullstolen. Jag har en rullpall i köket för det gör för ont att stå stilla i flera minuter, men den kan jag gärna ha kvar resten av livet. Som morfar Arthur sa när vi pratade om våra rullstolar,"man blir ju bekväm va".
Nu väntar bara pengarna från försäkringskassan. Först fick jag ett avslag på min ansökan om att få pengar för operationerna. De skulle ju ändå gjorts i Sverige då jag stod på väntelista på Akademiska, så jag har rätt till att få dem enligt EU-regler. Efter att jag pratat med F-kassan har de nu dragit tillbaka beskedet och jag väntar på att få ett nytt. Det kommer säkert bli fler turer om det men jag kommer inte ge mig, jag har så mycket bra energi så jag kan avvara lite till dem.
Idag är det ju min födelsedag. Niclas födelsedag med förresten. Vi ska äta middag hemma sen ska vi ut på stan. Då ska vi GÅ till busstationen. GÅ till olika ställen och ha det bra. Det senaste året har jag fått tänka ut vilka kläder som kan vara snygga när man sitter, idag ska jag ha något som är fint när man står upp.
Niclas. Mamma. Pappa. Sara. Soffi. Marika. Mina tjejer. Min släkt och mina vänner. Alla ni som skrivit och hört av er och visat att ni bryr er. Det har gjort mer för mig än vad ni anar. Tack till alla er för att ni hjälpt mig och min lilla famillj genom detta helvete.
Jag avslutar mitt bloggande genom att tacka Emelie. Tack för att du skrev ditt så ledsna och uppgivna blogginlägg där du beskrev att du gång på gång "trillade ner i helvetet igen". Det var de orden då jag förstod att du led av samma som jag. Hade jag inte hittat dig hade jag kanske fortfarande suttit i min rullstol med "plantar faciit" och sökt hjälp på smärtmottagning. På grund av Dig kan jag lära Vilmer cykla och jag hinner gunga mina barn på lekplatsen innan de blivit för stora och kan gå och lämna Olof på hans första skoldag till hösten.
Nej nu ska jag fortsätta fira. Hejdå!