busekatten.blogg.se

 

Nu är det sommar. Igen. Såg att senast jag gjorde ett blogginlägg var innan operationen, vilket var i mars. Det är liksom inte lika kul att blogga längre. I början hade jag sån glöd, jag skulle visa att alla hade fel och att jag hade rätt. Jag skulle bli bra och o vinna och livet skulle bli underbart igen.... För några veckor sedan provade jag ut en riktig rullstol. Det är både skönt och fruktansvärt. Jag älskar min rullstol, för den gör att jag kan röra mig, men jag hatar att behöva använda den. Ju mer jag använder den desto gladare blir jag, för då får jag mindre ont. 

Jag har inte gett upp, fastän det kanske låter så. Jag tror fortfarande att det finns en lösning, tanken på att jag ska behöva använda rullstolen hela mitt liv ger mig en fasansfull skräck. Jag ska stå upp, jag ska dansa, jag ska gå rundor och mingla igen. Jag är ju en mingeltjej. ;)

 

Just nu är mina killar på semester. Niclas mamma har köpt stuga med sin kille ovanför Vimmerby. Jag tar X2000 upp på fredag. Sjukt märklig känsla att boka handikappsplats på tåget. Ganska nervös för att rulla på och av tåget själv, kommer jag klara 12 minuters byte till annat tåg i Linköping? Det gäller liksom att hissarna fungerar och sånt skit. Den gamla jag hade inte höjt ögonbrynen för att åka lite tåg. Jag var ju inte bara en mingeltjej, partytjej, skojjartjej, utan även en tågpendlartjej. Till hösten ska jag börja studera, för nu jag ska tydligen också bli en "medicinsk sekreterartjej".

Den 10e augusti åker jag och Niclas till Tyskland, där har Stephan och Sara ordnat med så att jag ska få träffa två tyska läkare, den första en neurolog som jobbar främst med ultraljud, därefter en fotkirurg som ska hjälpa till att undersöka. Jag är ganska säker på vad jag har. Googla "Baxters nervinknäppning". Dock är nervsmärtan mer utbredd än just i de nerverna, förhoppningsvis är det bara att smärtan sprids när jag har som mest ont. I augusti ska jag även träffa en läkare på CSK i Kristianstad som fryser nerver. Den läkaren har aldrig behandlat just "Baxters nerv", men jag hoppas så innerligt att hon kommer vilja försöka frysa dem på mig. Jag ska samla massa info innan det mötet med henne, för att visa att det är många som gör den behandlingen utomlands, just på denna nerv. Om den behandlingen fungerar, och om den gör att jag kommer kunna gå igen, ska jag bjuda dig på Champange Cia (som var först med att skicka artikeln från NSK till mig om denna teknik/klinik). 

Vi får väl se. Annars, förutom det där med rullstolen och fötterna så är livet fulllständigt underbart. Min lilla familj gör mig lycklig varje dag. Niclas är hjälten i livet och barnen, det är så sjukt, asså så otroligt, att just våra barn blev de bästa i världen. 

Tack för att ni hejar på mig. Kramar Mia