Varning för trist läsning
Jag hade en liten bra period. Men den är tråkigt nog över. Jag kunde gå in på mina sjukhusbesök och jag kunde gå lite i trädgården. Jag var till och med och lämnade och hämtade Olof på förskolan två gånger. Nu är det dåligt igen. Jag väntade faktiskt på att detta skulle hända. Jag följer min fotkompis Emelies mönster, och blir mer och mer övertygad om att jag har nervproblem precis som hon hade. Just nu kan jag inte gå ett enda steg utan smärta och klarar kanske att gå ca 20 steg om jag biter ihop. Ju mer jag går desto värre blir vilosmärtan, och tro mig, det är svårt att tvinga sig själv att sitta stilla.
I fredags drack jag en flaska cava med söta kompisar och hade en strålande dag. Det tog 3 dagar att återhämta sig psykiskt efter det. Man ska tydligen inte dricka och äta antidepressiva. Jo tack - jag märkte det.Men nu i efterhand var det värt det, he he. Nu mår jag bra ganska bra psykiskt trots allt. Utan antidepressiva hade jag nog bara legat och gråtit på golvet igen.
Igår när jag låg i badet, det enda som hjälper för att smärtan ska släppa, kom jag värsta konspirationsteorin som innebär att jag är dödssjuk och att läkarna undanhåller informationen pga inte göra mig orolig. Jag pusslade ihop massor med små konstiga saker från mina senaste undersökningar och blev övertygad om att de kommer samlas allihopa och berätta för mig att jag har polyneuropati, en nervsjukdom som jag snart ska dö av. Hjärtat började slå kraftigt och det kändes som om någon satt på mitt bröst (så nära en panikattack man kan komma gissar jag). Niclas kom in på toan och jag berättade för honom, då sa han att jag skulle skärpa mig, och att han inte trodde på det. Då gick det över och jag skärpte mig, tur att han kom. Han är så jävla förnuftig ibland hahah.
Jag ska försöka uppdatera om jag får en dödsdom på måndag. Men jag hoppas att nerverna bara är klämda i foten och att jag någon gång kan få operera det. Imorgon har jag tid hos smärtkliniken och om en vecka har jag tid med ortopeden som ska lämna besked från nervundersökningen jag gjorde i Lund för två veckor sedan.
Igår när jag låg i badet, det enda som hjälper för att smärtan ska släppa, kom jag värsta konspirationsteorin som innebär att jag är dödssjuk och att läkarna undanhåller informationen pga inte göra mig orolig. Jag pusslade ihop massor med små konstiga saker från mina senaste undersökningar och blev övertygad om att de kommer samlas allihopa och berätta för mig att jag har polyneuropati, en nervsjukdom som jag snart ska dö av. Hjärtat började slå kraftigt och det kändes som om någon satt på mitt bröst (så nära en panikattack man kan komma gissar jag). Niclas kom in på toan och jag berättade för honom, då sa han att jag skulle skärpa mig, och att han inte trodde på det. Då gick det över och jag skärpte mig, tur att han kom. Han är så jävla förnuftig ibland hahah.
Jag ska försöka uppdatera om jag får en dödsdom på måndag. Men jag hoppas att nerverna bara är klämda i foten och att jag någon gång kan få operera det. Imorgon har jag tid hos smärtkliniken och om en vecka har jag tid med ortopeden som ska lämna besked från nervundersökningen jag gjorde i Lund för två veckor sedan.
Livet har löst sig fram till jul. Niclas har fått nytt jobb och kommer jobba heltid en månad från mitten på juni till mitten på juli. Då har vi fått en barnflicka som ska hjälpa oss två timmar om dagen (vår söta granne som ville ha sommarjobb), mamma har semester och jag hoppas att lill-Soffi kanske också kan hjälpa mig. Sedan är det förskola och jag ska plugga, så det kommer nog att funka.
Ta hand om er och njut av livet varje dag. Jag njuter av att jag lever och har världens bästa människor omkring mig.