busekatten.blogg.se

 

Igår va, så gick jag in på kryckor till Norra station! Jag kan belasta min opererade fot ganska okej, i ca 30 steg. Det gör fortfarande ont i nerverna, ibland får jag den där känslan av att jag har glas under hälen. Går jag 30 steg eller mer får jag lite ont i nerven i hela benet, men nu mer som en värmande mentolkänsla som släpper efter en liten tund. Innan var det ren och skär och djup smärta som knappt aldrig släppte.

 

 

Jag är alltså glad! Det känns som om operationen lyckades, och det som händer efter detta är ren bonus. Mitt mål var att bli av med smärtan, och det lyckades vi med. Självklart ljög jag tidigare när jag sa att jag var nöjd om jag bara kunde gå några steg - det fattar ni nog. Allt är såklart bättre än att ha ont, men jag vill ju bli som jag var innan. Jag vill kunna gå, stå, springa och helst av allt kunna utföra någon typ av idrott. Det hade varit fett.

 

Jag väntar på att försäkringskassan ska godkänna min sjukskrivning efter operationen, men alltså jag har inte fått världens bästa upplevelse av någon som ingår i min omsorg, så jag tror att de väljer att inte höra av sig. Den förra jag pratade med sa att det skulle ta en månad att räkna ut mitt nya SGI. Vi pratade länge och när jag berättade att jag ju skyddat mitt SGI i 4 år, och att jag varit väldigt noga med det, sen sa hon att hon "inte var så bra på det där med SGI" och att hon skulle återkomma. Eh, okej, TACK. Det borde ju vara hennes jobb tänker jag. Men jag bryr mig inte så mycket, jag pluggar på som jag ska och det går ganska bra, så jag ska nog klara mig ändå. Jag var ganska uppgiven ett tag då jag låg ganska mycket efter, men det löser sig. 

 

Igår började jag trappa ner på antidepressiva, jag vill ha tillbaka min hjärna. Kommer ofta på mig själv med att jag bara sitter och tittar in i en vägg, eller fastnar med blicken på något annat, och så kan jag sitta länge. Antingen har jag bara utvecklats till en ung pensionär, eller så gör medicinen något med min hjärna. Vi får se hur det går, Niclas är nervös för att jag ska bli koko men jag tror det ska gå bra. 

TJO!