busekatten.blogg.se

Hej. Jag läker på bra. Ibland är jag positiv och tänker - det här kommer gå jättebra. Ibland tänker jag att det inte kommer gå, och vad gör jag då... Då är det bara att ta på mig min låtsasläkarrock och fortsätta undersöka vad jag har för alternativ. Det är nog det jag funderar på mest. Jag känner mig så sjukt besviken på den vård jag fått. Jag tycker det är orättvist att jag har fått sköta min vård själv.

 

Idag ska jag inte klaga så mycket. Jag vill mest berätta att jag lever världens bästa liv och att jag är lycklig. Många tycker synd om mig, men det behöver ni inte. Jag har världens bästa familj. Mamma kommer hit och tar hand om mig och barnen, hon lagar mat och hjälper mig med allt. Niclas är min stjärna i livet och barnen ger mig gråa hår och massa skratt.

 

Idag tänker jag mest på livet. Jag tänker på H, och barnen som inte får träffa sin pappa igen. Olyckan i Markaryd, de som inte får komma hem och krama sina kära. Livet är inte rätt.

Nu ska jag ta mig rullis till mitt nya fina kök och äta mina antidepressiva. Annars sitter jag här och gråter. Bästa att sudda bort sorgliga tankar och försöka tänka på det fina i livet. Lättare sagt än gjort ibland men ändå, vi måste ju simma på.