Besked

För 3 timmar sedan fick jag mitt besked. Efter att ha mailat mina journaler från Karolinska som visar att jag står på väntelista för operation för tarsaltunnelklyvning till min Österrikiska läkare, fick jag äntligen besked. De hade pratat igenom mitt fall, och bestämt sig för att det blir OPERATION
 
Här är en efterlängtad och lite försenad och kanske inte fullt så självsäker FIKABILD.
 
 
 
Min dröm var ju att doktorerna skulle kasta sig på mig och säga att detta kommer bli superbra. Nu var det ju lite tvärt om det. De har grunnat, frågat, lyssnat, tittat, klämt, slått, tryckt och undrat och funderat. De har kommit fram till att jag borde ha tarsaltunnelsyndrom, och inte polyneopati. Jag har dock bestämt mig för att betala 15 000 och ta en nervbiopsi som skickas till labb, för att utesluta polyneopati. Biopsin tas direkt från nerven, och kan alltså bara göras när nerven är blottad. De sa direkt att det var tråkigt att de inte kunde finna något direkt fel på nerven, som en cysta eller blodkärl kring nerven, för då är chansen att bli bra mycket högre. Sannolikheten för att bli bra efter en operation utan några direkta fynd är ca 30-50%, vilket är skrämmande.
 
Jag tappade bort min rosa kvinnosten, men jag blev inte så ledsen. Jag är trygg med att förlita mig på vetenskapen. Jag har aldrig hängt upp mig på prylar och kommer inte börja med det nu heller. Jag är född med tur, eller i alla fall med optimismen så jag tror att allt går min väg. Det kommer det att göra oavsett hur operationen går. Vetenskap, kunskap och fakta är vad jag trott på hittils, så att be till gudar och stenar kan vi nog sluta med nu. Mamma har gråtit och suckat och sett sådär moderligt orolig ut medan jag sjunger och stegrar på bakhjulen haha. Imorgon blir det först betalning till sjukhuset, sedan möte med läkaren på eftermiddagen. På tisdag blir det undersökningar (EKG, blodtest osv) på sjukhuset som ligger en bit utanför stan, och på onsdag morgon kl 7.00 sätts kniven i foten. Sedan väntar jag i 2-3 månader och hoppas på bra resultat, sedan blir det en resa tillbaka till Wien för att köra den andra foten. 
 
Mia glad! Nu äntligen kör vi. Hejja hejja!
 

Kommentera här: