busekatten.blogg.se

Hej!

 

Jag har varit hemma sedan i lördags. Läkaren gav OK så vi bokade om och överraskade min lilla familj. Såååå skönt det var att få komma hem! Som jag saknat min familj, min säng och mitt hus. 

Foten mår jättebra. Ingen nervsmärta från ankeln och uppåt, även helt borta i hålfoten. Jag följer doktorns rekomendationer, snurra foten 5 varv varje timme, och succesivt göra mer och mer för varje dag. Igår började jag belasta pyttelite, idag lite mer. Det känns ok, det är inte skönt men det gör inte jätteont. Det häftigtaste är att det inte gör ont i nervena efter att jag belastat, det brukar annars komma efter några timmar. Såret läker fint, jag försöker låta bli att tänka för mycket men hoppas av hela mitt liv att det ska bli bra. Helst att jag ska få bli precis som jag var innan. Men jag kräver inte så mycket. Det är hyffast ok om jag kan gå litegrand, iaf i trappor och på och av tåg och buss. Jag är helt ok med att ha rullstolen, bara jag slipper ha ont. 

 

Idag var jag och min superduktiga stora Olof på stan. Han följde med mig till tandläkaren och sedan gick vi och shoppade. Vi fick skynda oss till tåget, han bar påsen och när jag skulle gå på tåget kände jag att han försökte hjälpa till genom att putta på min rullstol. Han fyller 5 år om två månader. Att han försökte hjälpa mig på tåget gör mig så stolt att jag nästan sprängs.

 

 

Jag skojjde bara. Jag sprängdes inte. Jag finns kvar och kanske skriver ett blogginlägg lite då och då. Nu ska jag försöka läka och reda upp mitt liv. Ligger efter två veckor i plugg och 10 dagar att ta igen att pussa barnen och min snygga man. Har jag sår på läpparna och barnen och mannen har fuktskador så vet ni vart det kommer från. Puss på alla som stöttat mig på min resa. Så fantastiskt fint. TACK.

 

 

 

Bilden är tagna av Mia Castillo på hösten förra året, då jag fortfarande gick. Vilmer är inte riktigt med på denna bilden så han får nästa. För den äger han.