busekatten.blogg.se

Idag vaknade jag 8.30. Jag hade sovit i ett sträck. Mamma snarkade inte och jag har aldrig sovit såhär gott. Inte för att jag brukar ha svårt att sova, he he, men inatt var det extra skönt. Mamma bjöd mig på kaffe i sängen, hon har fattat sina arbetssysslor så att säga..... 

 

Vid 13 tog vi trammen in till stan, och sedan satt vi på ett fik och drack iste och spelade canasta. Jag mosade mamma såklart, hon sa att hon lät mig vinna för att det var synd om mig, men det tror ingen på.

 

Kl 16 hade vi möte hos min kirurg. Han pratar fort och man får spänna fast säkerhetsbältet och hänga med. Jag har varit lite orolig över hur han tänkte göra med "Baxters nerven" som jag har så ont i, det är den som sitter precis under hälen, precis där man brukar ha ont vid hälsporre. Jag har läst så mycket att jag förstått att det är viktigt att denna nerven också "släpps" (decompression of the nerves)... I förrgår skickade jag en youtube länk till läkaren då han nämnde att just den punkten jag har ont på är ovanlig för tarsaltunnel. Mamma tyckte inte jag skulle skicka länken för att vara en besserwisser (man måste visa en annan respekt för folk med titel, tycker speciellt tyskar och medeleuropeér), men jag kände ett ögonblick av "Vad hade Monika (moster) gjort?" - när jag tänker så får jag en känsla av mod, vad har jag att förlora liksom. Jag skickade länken där den amerikanske läkaren pratar lite om den nerven och att man måste släppa den. Han svarade mig och tackade för youtubelänken. Idag när vi gick in på doktorns rum, utan att fråga berättade han hur han skulle göra operationen, berättade han att han kommer behöva lägga snittet lite längre ner pga man måste släppa på Baxters nerven. Jag tror inte att det är pga jag nämnde detta, men jag var så sjukt glad över att jag skickat länken och att han vet vad det handlar om. Kanske svårt att förklara i text men det känns alltså så jävla bra. Han berättade även att han blivit utbildad av en amerikanare, samma utbildare som den amerikanska läkare jag tidigare pratat om har haft... Alltså han som berättade för mig att jag hade nervproblem innan jag visste det själv. Då kunde jag alltså förstå varför min österrikiska läkare hade samma åsikter som min amerikanska, de har ju haft samma lärare. Det känns också jävligt bra. 

 

 

Därefter gick vi och käkade en varsin schnitzel. Det var GÖTT. 

 

 

 

Älskar att killarna därhemma har gjort en matsedel för varje dag, Olofs val idag var att de skulle äta på hans favoritaffär. Det blev alltså Biltema idag.