Slutat gå
Senast jag gick var för en vecka sedan. Jag har inte belastat fötterna en enda gång sedan dess. Jag gick i söndags, och smärtan lättade inte förrän 4 dagar efter det. Nu är smärtan ganska konstant, och det räcker med att jag vinklar anklarna så kommer det igen. Det är helt omöjligt att ta sig runt även i rullstolen utan att anklarna rör på sig. Jag är tacksam för att jag kan sova och sitta stilla. Jag är dock ledsen. Så jävla ledsen.
Jag fick lova doktorn att söka samtalshjälp. Vi pratade aldrig om att jag var ledsen, vi pratade enbart om smärtan i fötterna. Då han träffat många i min situtation så vet han om hur psykiskt påfrestande det är. Jag ringde till vårdcentralen, så som jag lovat honom. De hade inte tid med psykolog men jag fick en läkartid för att kanske få antidepressiva utskrivna igen. De säger alltid att det kan "hjälpa som smärtlindring" och jag vill bara skratta rakt ut när de säger det. Jag har fått höra det tidigare och det är ett jävla skämt. Det enda det gör är att trubba av en så att man inte orkar klaga och lättare står ut med smärtan. Mediciner kan inte hjälpa mot mitt tillstånd, eftersom det är så extremt beroende på hur jag rör mig. Den bästa och tråkigaste smärtlindringen är att sitta stilla. Och det är så förbannat jävla skittråkigt. Jag spyr på att sitta stilla. Jag är ju precis lika pigg i hjärnan och vill bara gå ut och röra på mig.
Jag är extremt orolig för att jag inte vet vart det är bäst att operera mig. Det är ett så otroligt svårt val och jag vet ingenting. Idag skickade jag ett mail till doktorn för att säta att jag inte vet vart jag behöver opereras och att jag vill att han tar det beslutet. Jag är ganska inställd på att vaderna inte kommer funka, och jag är så rädd över att vakna upp efter operationerna utan att det hänt någonting.
Neurologi i Lund har fortfarande inte svarat på om de kommer kalla mig eller inte. Det är 3 veckor sedan den remissen skickades, och jag kan inte sluta förvånas över den obefintliga sjukvård jag fått. Det är otroligt sorgligt att det finns så många som är sjuka och behöver så mycket vård, att det inte räcker till för mig.